Åskar flyttar hemifrån

Åskar flyttar hemifrån

0

I godan ro slog jag mig ner i soffan och tuggade förstrött på ett äpple då jag såg dottern springa ut från stallet. Hon hastade över gräsmattan mot skjutdörren i köket och knackade med en hackspetts hastighet.

Mitt hjärta dunkade igång som hetsig tysk techno, jag släppte mitt äpple och rusade fram för att låsa upp. Orden kulsprutade ur henne: ”Mamma behöver sin telefon! Det är bråttom! ÅSKAR HAR TRÄNS!”. En iskall fasa spred sig från min hjässa och ända ner till fotsulorna. Nej, stackars Åskar, så ung och drabbad av träns, tänkte jag förtvivlat medan jag flängde runt och letade efter hustruns mobil. ”Har mamma veterinärens nummer inlagt?”, frågade jag – nästan. Förnuftet hindrade mig i sista stund. Det där ordet ”träns” har jag hört innan. Säkert hundra gånger. Jag stannade upp, tittade lite blygt på min dotter och sa: ”Eeh, Hanna…va’ e’ nu träns för nåt?”. Hon spärrade upp ögonen och tittade på mig med en är-du-verkligen-så-här-dum-i-huvudet-blick. ”Ett träns är den där lädergrejen med bettet. Ja, den som man styr hästen med! Mamma vill filma när Åskar har den på sig för första gången! HITTA MOBILEN!”, berättade och beordrade hon. Lugnad och stressad letade jag vidare och fann den under nåt skröfs på soffbordet. Jag levererade den till Hanna som skakade på huvudet, slet mobilen till sig och rusade mot stallet med ett tecknad-film-moln bakom sig.

Man får förlåta en förvirrad hästbonde för en incident som den ovanstående.

Vi är lite känsliga kring vår Åskar just nu.

Vår lille plutt som föddes i det gyttjigaste hörnet i Drakaberga hage en åskig midsommarnatt.

Vår lille minignäggare som ägnade sitt första år åt att tokdia sin mor och charma resten av världen.

Vårt gull som sedan drog på hingstbete där han ägnade dagarna åt att stå och stosukta i hagen och fundera över hur han skulle använda det där femte benet som allt som oftast vajade mellan de bakre.

Vår lille morsgris som åkte iväg som liten hingst och återvände som stor valack och som sedan dess hänger sin stackars mor Mysan i hasorna och driver sin styvstorasyster Bessie till vansinne.

Vår människokära sötnos som har stor social kompetens (och ibland träns) och som alltid kommer fram och kräver en mulklapp då man passerar hagen.

Vår stolthet som besiktigades i veckan. Utan en enda tvåa med krav på ombesiktning. Fullt körbar med sin enda hästkraft.

Vårt monster som då och då har prövat vårt tålamod till bristningsgränsen genom att plötsligt vägra att gå in i hästsläpet och därför fått utstå små hot om Knorrevången och om att han när som helst kan bli köttbullar på IKEA. 

Vår älskling med västvärldens och hästvärldens vackraste ögon som nu måste komma igång och tränas till att bli…tja, häst, typ.

Vilket kommer att kräva så mycket mer tid än vi har.

Han ska därför snart sluta vara vår och bli någon annans. 

Ett jättefint, hästentusiastiskt par från Moheda ska ta över vårdnaden av Åskar, lära honom småländska och hur man blir en häst.

Finaste Åskar. Vi önskar Dig stora, emil i lönneberga-idylliska gröngräshagar, bländande vackra smålandsston att flörta med, slingriga ridvägar längs skogsbryn med röda små torp där Krösa-Major sitter och skvallrar i trädgårdarna och laddar upp med mulklappar i överflöd.

Hoppas vi får finnas kvar i Ditt hästminne.

// Daniel Björk

   

Om du vill ta del av fler av Daniel Björks texter kan vi tipsa om att det finns en hel massa på:

danielidrakaberga.se och naturligtvis i kommande nummer av denna tidning.

[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>

About author

Your email address will not be published. Required fields are marked *