Mossigt värre

Mossigt värre

0

Livet är märkligt! Vid jultid kommer våra kunder och vill köpa grönmossa, som vi säljer packat i plastpåsar. Man betalar villigt några tior för en påse. Nu tre månader senare kommer samma personer och beklagar sig för att man har så mycket mossa i sin gräsmatta.

Mossan gynnas av fuktigt väder, sur nederbörd, låga temperaturer lite över nollan, dålig dränering, steril jord, näringsbrist och skugga. Mina vänner, hela Sverige ligger i skugga under vinterhalvåret. Tänk på hur få timmar solen och ljuset kan skönjas vid jultid. Genom att påverka minst tre av ovanstående orsaker till mossa kan Du ge den en match.

Så fort snön försvunnit kan Du börja bekämpa mossan i gräsmattan genom att tillföra järn i någon form. Järnsulfat är väl det mest kända. Denna produkt har visa nackdelar genom att den är mycket sur och egentligen gynnar mossan på sikt även om den tillfälligt tar bort den. Vissa gödselmedel innehåller också järnsulfat, som i kombination med näringen eliminerar mossan. Alla järnprodukterna har det gemensamt att man efter behandling ska kalka eller använda Algomin Ekogödsel, som har en kraftfull effekt, för att återställa pH-värdet och undvika negativa effekter av försurning. En 10-kilos förpackning motsvarar 300 kg vanlig kalk.

Gödsla ska man inte göra förrän gräset visar tecken på att börja växa, alltså när man ser att det sticker upp några nya, fräscha strån i mossmattan. Då kan man använda Algomin Mossa som bekämpar mossan utan gifter och samtidigt ger gräset näring. Om Du använder denna produkt behövs inte järnsulfaten. Man kan kalka när som helst under året. Kalk bränner inte växtligheten. Gödsla ska man göra när växterna visar tecken på att vakna och börja grönska. För tidig gödsling ger bara läckage till grundvattnet och övergödning av vattendragen.

Nu kan Du också klippa de buskar som blommar på årsskotten, d.v.s. i slutet av sommaren. Du kan även gallra stora buskar och klippa in långa skott så att de får en form som Du gillar.

Jag har varit på turné i hela Sverige i vinter för att utbilda branschfolk i produktkunskap, framför allt om jord, gödsling och jordförbättring. I Sundsvall var jag i början av mars och från flygplatsen körde jag en hyrbil. Jag hade beställt en Audi men fick en Mercedes. Det första som strulade var att jag inte hittade någonstans att stoppa in bilnyckeln men ganska snart fattade jag att det räckte att ha den i fickan för att bilen skulle känna att det var rätt man i förarstolen, vilket i och för sig kanske var tveksamt med tanke på vad som sedan hände.

Att köra rakt fram gick alldeles utmärkt men problemen uppstod när jag skulle parkera utanför den första kurslokalen. Jag hittade inte handbromsen. Det löste sig när jag upptäckte att den slog till med automatik när bilen stannat  och tändningen slagits av. Efter kursen med många trevliga norrlänningar skulle jag köra till hotellet. Då uppstod det verkliga problemet. Var hittade man backen? På de flesta bilar jag kört ligger backen neråt till höger men icke på en Mercedes. Jag provade många olika sätt men utan resultat. På växelspaken finns ju alltid en liten inristad ”vägvisare” för de olika växellägena, så också på denna spak. Tyvärr var den så otydlig att man inte kunde se markeringarna och innebelysningen räckte inte till. Då tänkte jag att jag kopplar på ficklampan i mobilen så kan jag ju se. Sagt och gjort! När jag tryckte på symbolen, ficklampa, dök en frustrerande text, som jag aldrig sett förr, upp, Den talade om att lampan just nu används till kameran, vilket inte var sant. Konstigt! För varje försök att backa kom bilen allt närmare en pall med plantjord.

Man kan ju inte gå in i kurslokalen igen efter en kvart och säga att man inte kan hitta backen på bilen man kör. Det är ju alltför pinsamt! Nu gällde det att tänka till! Om backläget nu inte låg nere till höger så kanske tyskarna var så bakvända att det låg nere till vänster och att man i stället för att trycka ner spaken ska lyfta upp den. Yes!!!!! Så var det och med 2 cm kvar till pallen med jord fick jag in backen och kunde köra mot hotellet. Jag fick även upptäcka att hel- och halvljus reglerade sig självt när man mötte bilar. GPS-en var inställd på hotellnamnet så det var bara att köra.

Tyvärr var inte problemen slut än. Plötsligt anvisade den tjatiga rösten i GPS-en att jag skulle köra in till höger på en lite mindre väg. Du är framme sa den. Jag tittade mig omkring och såg en stor industrilokal tillhörande Skanska och full av lastande fordon men inte skymten av ett hotell. Den rackaren hade visat mig in i ett industriområde. Jag körde tillbaka till där jag körde in och genast återupptog GPS-en sin riktiga lotsning till hotellet. Jag är säker på att jag hörde ett kort och elakt skratt från den djäkla apparaten. Resten av färden gick bra men jag har slutat att skälla på GPS-en. Man vet ju aldrig.

Hälsningar

Jankov & Sia

[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]]]>

About author

Your email address will not be published. Required fields are marked *